Den helige Franciskus (d. 1226) från Assisi i Italien grundade tre ordnar, som vi här kan
sammanfatta i uttrcket " den franciskanska ordensgemenskapen".
Den var av naturliga skäl från början införlivad med enbart den katolska kyrkan. Men på 1930-talet
grundades också en motsvarande ordensgemenskap inom den anglikasnka kyrkan. Den kallas
The Society of Saint Francis, förkortat SSF.
Utmärkande för den franciskanska ordensfamiljen inom SSF
är bl a de tre ordnarnas beroende av varandra, trots att de fungerar självständigt var
för sig. De är likställda, sidoordnade men inte underordnade varandra. De utgör ändå
omsidiga delar i en enda enhet.
Den första orden
består ursprungligen av enbart män, som avlagt de tre traditionella löftena om fattigdom,
kyskhet och lydnad. De tre knutarna på repet omkring midjan på den bruna ordensdräkten
symboliserar dessa löften.
Inom SSF har även en kvinnlig orden växt fram inom vilken systrarna lever på ett motsvarande
sätt, som bröderna inom den första orden gör. Den räknas därför numera också som en första
orden. Systrarna bär en motsvarande ordensdräkt som bröderna.
Bröderna och systrarna lever och verkar under olika former, ofta ute bland människor i konkreta
hjälpuppgifter, som kan växla, allteftersom behoven växlar. De gör detta utan att i allmänhet
vara fast knutna till bestämda klosterbyggnader.
Den andra orden
består av de s k klarissorna. De kallas så efter ordens första ledare, S:ta Clara, som vigdes
till sitt nya liv av den helige Franciskus. Den består av kvinnor, som lever ett mycket
tillbakadraget liv inom ett kloster i bön och meditation, bl a för de två andra ordnarnas
bröder och systrar och deras arbete.
Den tredje orden
- "FTO" i sverige, "TO" inom den anglikanska kyrkan - består av män och kvinnor i olika yrken,
gifta och ogifta, som var och en försöker förverkliga de franciskanska grundidealen i de
sammanhang, där han eller hon står.
Allmänt om de franciskanska ordensfamiljerna
Den första ordens franciskaner, "minoriterna", räknas de s k tiggarordnarna. Till dem
hör även dominikanerna. Från början betydde detta, att de var helt egendomslösa. De ägde inte
ens själva de hus, de bebodde. Så är det fortfarande inom SSF.
De som gör till tiggarordnarna, brukar betecknas enbart som bröder (på engelska "friars")
och systrar, inte som munkar och nunnor. Bröderna och systrarna i dessa ordnar bebor i
princip bara tillfälligt ett visst ordenshus. De kan förflyttas till olika hus eller få uppdrag
att lägga ned gamla och upprätta nya.
Sådana vistelseorter för dem kallas konvent och inte kloster. Vanliga munk- och nunneordnar
äger däremot i allmänhet själva sina klosterbyggnader, och bröderna och systrarna där är oftast för
resten av livet knutna till sitt kloster. Det var många som kom till Franciskus, och som ville leva
sitt kristna liv utifrån den inspiration, som han gav. Men han tillät dem inte att lämna förpliktelser
mot familj och samhälle, som de redan hade, för att ansluta sig till minoriterna eller klarissorna.
Att stå kvar i sitt sociala sammanhang skulle vara deras första kallelse. För dem grundade han
istället den tredje orden, som skulle vara ett stöd för dem att leva ett anpassat franciskanskt liv
i vardagen.
Även i den katolska franciskanska ordensfamiljen finns kvinnliga kommuniteter, där systrarna lever
med samma kallelse och på samma sätt som bröderna i första orden. Men dessa systrar erkänns inte såsom
tillhörande den första orden, som i SSF. De inordnas istället under tredje. Ditt räknas även många
andra franciskanska kommuniteter, både manliga och kvinnliga, med olika speciella inriktningar. Följden
blir, att det inom tredje orden i den katolska kyyrkan finns regulgära franciskaner, som lever i
kommuniteter, och sekulära, som då motsvarar medlemmar i SSF:s tredje orden.
