FRANCISKANSK ANDLIGHET
– eller FRANCISKANSK SPIRITUALITET 

FRANCISKUS’ TREDJE ORDEN I SVEKSA KYRKAN

Att leva som tertiarie
Inträdet i orden
Den som slutligen avlagt sina livstidslöften i orden kallar vi inom FTO föt tertiarie. Men den intention, man måste ha för att bli detta, är att ens medlemskap ska gälla för resten av livet. Det är detta, som skiljer en orden från en förening. Därför ska den enskilde och orden gemensamt under en viss tid pröva, om kallelsen är den rätta. Denna tid, då man testar, hur det är att leva efter sin franciskanska levnadsregel och i ordengemenskapen, utgörs av en postulanttid på c:a sex månader, dels av en novistid på två år. Som medlemmar i orden betraktas inte bara tertiarierna utan även noviserna.

För kännedom kan nämnas , att i TSSF för övrigt, alltså bortsett från FTO, kallas även noviserna för tertiarier, eftersom de är upptagna som medlemmar i orden. Där talar man alltså om två slag av tertiarier, ”proffessed Tertiaries” och noviser. I FTO har vi haft svårt att finna en användbar översättning av de första slaget, varför vi i stället har valt att kalla endast ”proffessed Tertiaries” för tertiarier.

Levnadsregeln
Ryggraden i livet som medlem är levnadsregeln. Denna har tre delar. De två första är gemensamma för alla. Den tredje är särskilt anpassad till den enskildes personliga förutsättningar, andliga, mentala, sociala och ekonomiska. Denna senare del av regeln är relativt unik för TSSF. En enskild människas levnadsvilkor brukar med tiden förändras. Därför kan också en levnadsregel behöva ändras, så att den svarar mot de nya vilkoren. Korrigeringen av den personliga delen av regeln sker i så fall i samband med de årliga förnyelserna av löftena. I nästan allt annat ordensliv följer medlemmarna en för alla gemensam regel utan individuella anpassningar.

Däremot finns det en för alla medlemmar gemensam struktur på regeln. Under följande rubriker skriver man ned en eller några löften, som man vill åta sig att hålla: om nattvarden (mässan), om botfärdigheten, om den enskilda bönen, om försakelse, om retreater, om studier, om enkelhet, om arbete för Guds rike och om andlig vägledning och lydnad.

Det är inga märkvärdigheter, som dessa löften omfattar. De ska inte utformas så, att de speglar ett idealiskt kristet liv, som man försöker anstränga sig att nå upp till. Då skapar regeln bara ständig kamp och dåligt samvete och blir inte till någon hjälp. Löftena är i stället tänkta som ett stöd ”i ryggen”, så att man inte faller tillbaka i sin andliga utveckling eller rent av kommer bort från sitt lärjungaskap till Kristus. Avsikten med regeln är att ge förutsättningar för att var och en i sin egen takt stilla och lugnt ska kunna växa och mogna i sin tro. Sker detta, kan det bli en av anledningarna till att regeln senare modifieras.

Gemenskapen i orden
Även om levnadsregeln är själva ryggraden i den tredje orden, är också den inbördes gemenskapen mycket viktig. Man behöver en sådan, där man får känna, att man hör ihop med och har städ av och kontakt med andra, som vill leva på samma sätt.

Därför är också FTO uppdelat på mindre grupper, s.k. lokalgrupper, som ska ge möjlighet till träffar lite oftare. Även kan det vara omöjligt för enskilda att ta sig till sådana möten, t.ex. på grund av alltför stort avstånd. Men en gång om året är dock alla medlemmar förpliktigade att komma samman, och det är till det årliga FTO-kapitlet. Då sker bl.a. löftesförnyelserna, nya upptagningar, årsmötesförhandlingar, m.m.

Dessutom brukar det upplevas som en styrka och en glädje, om och när man får möta franciskaner av olika slag ute i världen. Inte minst gäller detta medlemmarna inom TSSF, som finns utspridda i olika delar av vår planet.

 

-+-

En hälsning, som är gemensam för alla franciskaner, och som härstammar från Assissi på Franciskus’ tid, får bli avslutningen på denna uppsats:

 

PAX ET BONUM
Frid och allt gott