Kärlek och goda rutiner – Klara av Assisi!

Inledning!

Den helige Franciskus är tämligen känd av många svenskar utanför den katolska kyrkan. Han var mannen med solsången, han som valde fattigdomen och som predikade för fåglarna. Klara av Assisi däremot som haft stort inflytande inom franciskanorden och som bildade den första kvinnliga grenen, har oförtjänt hamnat i skuggan av Franciskus. Under 1900-talet kom det exempelvis ut ett tjugotal biografier om Franciskus på svenska men inte en enda om Klara. Det kan tyckas märkligt eftersom Klara var den första kvinnan i kyrkans historia som skrev en regel för sin orden och en av få kvinnor från den tiden som efterlämnat skrifter.

Klara av Asissi

Klara av Assisi föddes 1193 som dotter till riddaren Favarone di Offreduccio och hans fromma hustru Ortolana. I Klaras barndom stod staten under ledning av hennes farbror Monaldo Offreduccio. Tillsamman med några andra adliga familjer utgjorde de en egen stat i staden, de så kallade majores som stödde kejsaren och dennes vasall i borgen Rocca ovanför staden under maktkampen mot påven. Mot den stod handelsmännen som kallades minores. Eftersom Franciskus far var köpman tillhörde alltså Klara och Franciskus konkurrerande grupper. Då borgarna kom i uppror 1198 och förstörde borgen och byggde upp murarna kring staden fick adeln fly till Perugia som var kejserligt sinnad. Barnet Klara följde med sina föräldrar. I det därpå följande kriget förlorade staden Assisi och Franciskus tillfångatogs. Freden slöts 1203 men Monaldo med sin släkt återvände först två år senare. Slutligen kom 1210 majores och minores till en överenskommelse som garanterade trygghet för alla.

Under tiden hade Franciskus gått igenom sin livskris och fått de första bröderna. Klara som hört honom predika blev gripen av hans entusiasm och ville följa hans ideal som var motsatsen till de materialistiska värderingarna som både adeln och borgarna omfattade. De anslöt sig båda till botgörarrörelsen som uppstått kring 1190 i Frankrike och som förespråkade religiös omvändelse, ett intensivt böneliv, ett enkelt och fattigt levnadssätt samt predikovandringar eller tillbakadragande inom klausuren bakom klostermurarna. Därmed solidariserade de sig med dem som tillhörde en tredje social grupp, tiggarna och de utstötta utanför staden fast de gjorde detta av religiösa motiv. År 1209 nedtecknade Franciskus formellt reglerna för Franciskanorden och fick Innocentius III:s godkännande samma år sedan bröderna rest för att besöka denne i Rom. Inspirerad av påvebesöket började Franciskus och hans bröder ett intensivt predikande över hela Italien. De besökte även främmande länder som Spanien Egypten och Palestina.

Franciskus och Klara från Assisi!

Den väckelse som Franciskus gav upphov till spred sig snabbt och tre år senare grundades en orden för kvinnor av Franciskus tillsammans med Klara. Även för henne framstår Kristi efterföljelse i fattigdom och ödmjuk tjänst, broderskap/systerskap, fred och försoning samt trohet mot kyrkan som främsta dygder. Påverkad av Franciskus valde hon det enkla livet i egendomslöshet och bön med omsorgen om fattiga och sjuka som central uppgift. Båda var gripna av Kristi människoblivande och död, då han lämnade ifrån sig all gudomlig härlighet och mänsklig ära. De ville avstå från allt eget i materiellt och andligt hänseende. Men de valde att förverkliga detta i två olika levnadsformer. Valet av levnadsform var i överenstämmelse med deras personlighet. Båda lämnade staden Assisi med dess oandliga och världsliga värderingar. Franciskus bröder bosatte sig i skogarna i dalen och de reste runt för att predika och arbeta hos andra och tigga sitt uppehälle. Klara valde ett kontemplativt liv och stängde in sig i ett kloster utanför stadsrummet dit ingen främmande fick komma in. Idealen för båda ordnarna var; enkelhet, ödmjukhet och spiritualitet. Klara fick genom sin starka och medryckande personlighet som abbedissa stor respons och efter kort tid anslöt sig från hennes släkt två systrar, hennes mor samt ett flertal kvinnor från moderns sida. De kallades klarissor. Alla dessa kvinnor inträdde i San Damiano-klostret som ligger utanför Assisi. Medan Franciskus liv var dramatiskt före, under och efter hans omvändelse, förlöpte Klaras liv hela tiden relativt lugnt, enligt fastställda regler. Nästan det enda undantaget var hennes flykt från föräldrahemmet då hon var ungefär arton år och anslöt sig till den nya rörelsen av fattiga kvinnor som levde tillbakadragna i små konvent och med strängt dagsschema. Båda två hade en stark vilja och båda lämnade sin familj. Men det skedde på olika sätt. Medan Franciskus inför stadens biskop offentligt bröt med sin far, flydde Klara genom en bakdörr och behöll kontakterna med sina systrar och sin mor så att dessa följde efter henne in i klostret. Dessa skillnader bestämde även en del av innehållet i deras skrifter.

Arvet efter klara!

Klaras brev visar att hon haft en fin boklig uppfostran och ägde stor förmåga att skriva ett vackert och ibland komplicerat latin, mycket mer än Franciskus som ju endast hade fått vissa grundläggande skrivfärdigheter. Hon hade inte studerat teologi på akademisk nivå utan hennes tankar härstammade från spiritualitetens värld, men hon hade god kunskap om den heliga skrift och liturgin eftersom hon bodde i ett kontemplativt kvinnokloster. Hon uttryckte sina tankar och känslor inte med hjälp av abstrakta idéer utan via tilltalande bilder som hämtades ur kvinnovärlden och som lätt kunde förstås, därför lyckades hon framföra sitt budskap klart och koncist.

Den heliga Klara är unik. Hon är en av ytterst få kvinnor i världen fram till dess som över huvudtaget efterlämnat några religiösa skrifter, tillsammans sju. Dessa tillhör minst fyra litterära genrer; en lagtext (regeln,) en självbiografisk och samtidigt förmanande (testamentet), några brev till Agnes av Prag och en liturgisk text (välsignelsen). Hon var också den första kvinnan i kyrkans historia som skrev en egen ordensregel. Klara har visserligen hämtat element från olika källor men regeln vittnar om stor originalitet. Hon kallar den själv inte regel utan levnadsform, där det viktigaste var den absoluta egendomslösheten.

Klara dog den 11 augusti 1253. Påven Innocentius IV som av en händelse då vistades i sitt palats vid brödernas kloster i Assisi förrättade själv begravningen. Han kände henne väl och var övertygad om hennes helighet, så redan två månader officiell undersökning av Klaras helighet. Frågorna gällde fyra områden: Klaras liv i världen före hennes omvändelse, det vill säga hur hon lämnade sitt hem och anslöt sig till Franciskus, hennes levnadssätt i klostret och hennes underverk både före och efter hennes död.

Samtliga som sammankallades, över 20 stycken, vittnen svarade så gott som enhälligt på frågorna. Alla menade att Klara från sin tidiga barndom uppfattades som exemplarisk och moraliskt högtstående. De framhöll hennes moderlighet, omsorg och renhet men även tålamod, ödmjukhet, vänlighet, generositet, hängivenhet och återhållsamhet var dygder som hon ägde i överflöd. Som abbedissa prisades särskilt hennes stora kärlek till fattigdomen, eftersom hon aldrig kunde övertalas att vilja ha något eget eller ta emot ägodelar, varken för sig själv eller för klostret.

Klara levde ett fördolt liv med sina systrar i det stängda och stränga San Damianoklostret. Det var ett liv i bön, botgöring och tjänande, dag ut och dag in för världens skull. Hon var stark i anden men försvagad till kroppen på grund av botgöring och fasta. Denna stränga livsföring medförde att hon blev sjuk. Även om hon givetvis är ett föredöme vad gäller hennes omvittnade godhet och etiska leverne i övrigt kan man kanske ifrågasätta om detta självskadebeteende var eftersträvansvärt. Men samtidigt är ju lidande en del av den mystika erfarenheten och vägen till självförståelse och andlig mognad. Lidande sägs vara vår läromästare. Det gäller både det lidande vi ofrivilligt hamnar i och det lidande vi själva åsamkar oss för att påskynda den andliga processen. Klara hade förmågan att se det heliga i varje människa och viljan att hysa praktisk omsorg om de sjuka och svaga. Hennes kvinnliga dygder moderlighet, omsorg och renhet beskrevs som de mest typiska men därtill bör tilläggas att hon hade en enorm kraft, mod och potens, när hon under mer än trettio år lyckades motstå påvar och kardinaler i en hjärteangelägenhet och ändå behöll deras respekt och beundran. Den heliga Klara utmanar oss i vår odisciplinerade, ytliga och privilegierade kultur.