FTO-folder-5Ordens ursprung
Den helige Franciskus (1182–1226) från Assisi i Italien lade i början på 1200-talet direkt eller indirekt grunden till tre ordnar, som i dag helt enkelt kallas Första, Andra och Tredje orden. De har sedan dess och intill våra dagar av naturliga skäl varit verksamma inom den katolska kyrkan, där de tidigt och snabbt fick en mycket stor utbredning. Den franciskanska spiritualiteten har haft och har ett stort inflytande på katolskt fromhetsliv.

Första orden
Första orden består hos katolikerna av enbart män, som avlagt de tre traditionella löftena om fattigdom, kyskhet och lydnad. De tre knutarna på repet omkring midjan på den bruna eller svarta (ibland grå) ordensdräkten symboliserar dessa löften. Den första ordens franciskaner, minoriterna, räknas till de så kallade tiggarordnarna. Till dessa räknas
även dominikaner och karmeliter. Från början betydde detta att de var helt egendomslösa. De ägde inte ens de hus de bebodde eller de kläder de hade på sig. Denna princip är i dag på sina håll något uppmjukad. De som hör till tiggarordnarna brukar kallas bröder
och systrar, inte munkar och nunnor. Bröderna och systrarna i dessa ordnar bebor i princip bara tillfälligt ett visst ordenshus. De kan förflyttas till olika hus eller få uppdrag att lägga ned gamla och upprätta nya. Sådana vistelseorter för dem kallas konvent, inte kloster.

Andra orden
Andra orden består av klarissorna. De kallas så efter ordens första ledare, S:ta Klara, som vigdes till sitt nya liv av den helige Franciskus. Orden består av kvinnor som lever ett mycket tillbakadraget liv inom ett kloster (inte konvent, eftersom ordenshuset inte är tillfälligt) i meditation och bön. Bland annat ber de för de två andra ordnarnas bröder och systrar och deras arbete.

Tredje orden
Det var många som kom till Franciskus och som ville leva sitt kristna liv utifrån den inspiration som han gav. Men han tillät dem inte att bryta sina förpliktelser mot familj och
samhälle för att ansluta sig till minoriterna eller klarissorna. I stället skulle de stå kvar i
sina sociala sammanhang, eftersom de redan hade sin första kallelse där. Han hänvisade
dem däremot till de botgörargrupper, som då fanns, och som senare utvecklades till
den tredje orden. Denna tredje orden var tänkt att fungera som ett stöd för dem att leva ett franciskanskt liv, anpassat till den vardag som de verkade i. Så fungerar det också än
i dag.
I det katolska franciskanska ordenslivet finns även kvinnliga kommuniteter där systrarna lever med samma kallelse och på samma sätt som bröderna i första orden men ändå
inte av historiska skäl betraktas såsom tillhörande den första orden. Därför har de i stället inordnats under den tredje, som även omfattar många andra franciskanska kommuniteter,
både manliga och kvinnliga, med olika speciella inriktningar. Följden blir att det inom tredje orden i den katolska kyrkan finns reguljära franciskaner, som lever i kommuniteter, och sekulära, som lever enligt de intentioner, som ursprungligen gällde för den tredje orden.
De tre ordnarna fungerar självständigt var för sig. De är likställda, sidoordnade men inte underordnade varandra. De utgör omistliga delar i en enda gemensam andlig
gemenskap.  

Möjligheter till gemenskap
Franciskus tredje orden inom Svenska kyrkan har sprungit fram ur kontakter med den Anglikanska kyrkan där ett franciskanskt ordensliv växte fram under början av 1900-talet. FTO är indelat i olika lokalgrupper. För närmare information om närmaste grupp hänvisas till hemsidan. Det är inom grupperna som den absolut viktigaste aktiviteten inom orden äger rum, när man möts till bön, gudstjänst, samtal, studier och överläggningar.

För tertiarier och noviser är det årligen återkommande FTOkapitlet obligatoriskt. Då sker förnyelsen av löftena, och då brukar nya tertiarier och noviser kunna bli upptagna. Till kapitlet är också postulanterna inbjudna. Man får tillfälle att samtala om interna angelägenheter och att stärka den inre gemenskapen. För övrigt hålls kontakten inom FTO uppe genom rundbrev. De som är upptagna i orden får från England regelbundet
utkommande publikationer.

The Society of Saint Francis – SSF
I likhet med vad som hände i Sverige upphörde allt klosterväsen i England med reformationen på 1500-talet. I samband med återupptäckten av katolsk tradition i mitten av 1800-talet började kloster ånyo finna plats i den Anglikanska kyrkan. Olika franciskanska ordnar började i mindre skala etablera sig. En kommunitet bestående av präster och lekmän startade under 1890-talet verksamhet i East end, London. En annan franciskansk brödrakommunitet startade 1919 i Poona, Indien, och åter en annan fick
sin tillblivelse 1921 i Dorset. 1937 slog dessa olika rörelser sig samman och bildade SSF, the Society of Saint Francis, som består av tre ordnar.

Första orden
Bröderna och systrarna i första orden lever och verkar under olika former bland människorna i olika konkreta hjälpuppgifter. Bröderna i första orden kallas ofta för ”friars”.

Andra orden 
I England finns också anglikanska systrar inom andra orden, alltså klarissor som lever ett kontemplativt klosterliv.

Tredje orden
TSSF, Third Order of the Society of Saint Francis (på svenska FTO), består av män och kvinnor i olika yrken, lekmän och präster, gifta och ogifta, som var och en försöker förverkliga de franciskanska grundidealen i de sociala sammanhang där de står.