Det franciskanska ordenslivet
Den helige Franciskus (1182-1226), från den italienska staden Assisi, lade i början av 1200-talet grunden till tre ordnar som idag helt enkelt kallas Första, Andra och Tredje orden. Sedan dess och in i våra dagar, har de verkat inom den katolska kyrkan, där de tidigt och snabbt fick en mycket stor utbredning. Den franciskanska spiritualiteten har haft och har stort inflytande på katolskt fromhetsliv.
Första orden
består hos katolikerna enbart av män som avlagt de tre traditionella löftena om fattigdom, kyskhet och lydnad, symboliserade av de tre knutarna på repet omkring midjan på den bruna eller svarta ordensdräkten. Den första ordens fransciskaner, minoriterna, räknas till de s k tiggarordnarna. Till dessa hör också dominikaner och karmeliter. Från början betydde detta att de var helt egendomslösa. De ägde inte ens de hus de bebodde eller de kläder de hade på sig. Denna princip är idag på sina håll något uppmjukad. De som hör till tiggarordnarna brukar kallas bröder och systrar, inte munkar och nunnor. De bebor i princip bara tillfälligt ett visst ordenshus. De kan förflyttas till olika hus eller få i uppdrag att lägga ned gamla eller upprätta nya. Sådana vistelseorter för dem kallas konvent, inte kloster.
Andra orden
består av klarissorna. De kallas så efter ordens första ledare S:ta Klara, som vigdes till sitt nya liv av den helige Franciskus. Orden består av kvinnor som lever ett mycket tillbakadraget liv inom ett kloster, i meditation och bön. Bland annat ber de för de andra ordnarnas bröder och systrar och deras arbete.
Tredje orden
Det var många som kom till Franciskus och som ville leva sitt kristna liv utifrån den inspiration som han gav. Men han tillät dem inte att bryta sina förpliktelser mot familj och samhälle för att ansluta sig till minoriterna eller klarissorna. I stället skulle de stå kvar i sina sociala sammanhang, eftersom de redan hade sin första kallelse där. Han hänvisade dem däremot till de botgörargrupper som då fanns, och som senare utvecklades till den tredje orden. Denna tredje orden var tänkt att fungera som ett stöd för dem i att leva ett franciskanskt liv, anpassat till den vardag som de verkade i. Så fungerar det också än i dag. I det katolska franciskanska ordenslivet finns även kvinnliga kommuniteter där systrarna lever med samma kallelse och på samma sätt som bröderna i första orden, men ändå inte, av historiska skäl, betraktas såsom tillhörande den första orden. Därför har det i stället inordnats under den tredje, som även omfattar många andra franciskanska kommuniteter. Både manliga och kvinnliga, med olika speciella inriktningar. Följden blir att det inom tredje orden i den katolska kyrkan finns reguljära franciskaner som lever i kommuniteter, och sekulära, som lever enligt de intentioner som ursprungligen gällde för den tredje orden. De tre ordnarna fungerar självständigt var för sig. De är likställda, sidoordnade och inte underordnade varandra. De utgör omistliga delar i en enda gemensam andlig gemenskap.